Nu era kärlekskranka invånare i dagens Sverige som tror på "själsfränder" ska jag förklara min synpunkt åt er (inte för att jävlas eller reta upp någon, utan för att jag saknar fullkomlig förståelse för er) Nu är inte jag någon relationsexpert, men jag finner det ändå konstigt att en kan tro att det endast finns EN person i heeeela världen för just DIG! Bara den meningen sätter igång mig, å nu mina vänner är jag på krigsstigen. Hur sorgligt vore inte detta, EN person i hela VÄRLDEN!!!!!!... Å ändå kanske du aldrig satt foten utanför kommunen! Jag tror ju att det finns en jävla massa personer som kan funka bra tillsammans så man kommer nog aldrig hitta EN särskild, våran jord är jäkligt stor. Så varför vara så trångsynt och tro att din kusins bästa kompis från övre soppero som du blev tillsammans med när du var 15 skulle vara den ENDA för dig! helt otroligt -_-' Jag säger inte att det är fel med att välja lilla söta Olle från Soppero , men att det är fullkomligt galet att tro att det bara finns han.
Jag skulle kunna ventilera hur länge som helst... Men jag väljer att sluta innan jag hackat sönder tangentbordet, med mitt kopiösa bankande.
Tack å adjö.
Hojj, nu vart jag irriterad... IGEN
Halloween är snart här, och av någon underlig anledning längtar jag som ett liiitet barn!! Aaaah!!
Jag har inget vettigt att skriva, för just nu lever jag den arbetslöses dagar hehe... I need a job!! Helst något inom min utbildning, får nog åka på turné å dela ut lite cv:s. Måste bara bygga upp en liten portfolio först.
Mina dagar flyter på... det är jag och min morgonrock. Numera även långt in på dagen, oh.. the horror!! Jag har även fallit tillbaka på att plöja igenom tv-serier... hämningslöst! Börjar sakta men säkert komma tillbaka från mina pensionärsfasoner, jag lyckades utveckla under tiden i London. Mina damer och herrar! Jag kan stolt konstatera att jag inte längre kämpar för att hålla mig vaken efter tio...
På tal om min portfolio! Jag vet att det är ytterst få som läser denna gojja jag skriver här MEN, om det finns någon människa där ute som vill bli sminkad! Bara kontakta mig, jag gör det mer än gärna! Bara jag får ta en portfolio bild! Jag inser att jag bör ta det här på facebook, får väl göra det... Jag är dock redan less på det mesta när det gäller facebook... :C
Nåja... HALLOWEEN!!!!!!!
Jaha... Då lämnar man denna fantastiska stad imorgon. Det känns en aning jobbigt faktiskt. Trodde aldrig att jag kunde trivas i en storstad, och London är större än en "vanlig" storstad. Jag känner mig inte riktigt färdig här än, kanske jag kommer tillbaka. Jag hoppas nog på det. Jag har ju trots allt inte käkat nå Nando's ens! Bara det, är ju skäl nog att återvända ;)Jag bara hoppas att det dyker upp jobb någonstans i Sverige.När jag tänker efter, så har det hänt otroligt mycket med mig själv som person det senaste året. Jag har som tagit tummen ur arslet och börjat förverkliga mina drömmar. Jag har verkligen töjt på mina trygghetszoner, och det är nog det som har tagit mig till där jag är idag, Jag hade en dröm om att en dag åka till Irland, som så länge lockat mig. Den uppfyllde jag med min syster förra Oktober. Jag ville bo i London (en dröm som dök upp under min och Sannas legendariska backpackingresa) och det har jag gjort nu i över en månad. Det kanske inte är särskilt länge, men för mig har det betytt en hel del iallafall. Jag har även velat utbilda mig till hår & make-up artist, det har jag gjort nu! Jag tror att det viktigaste jag lärt mig under detta år. Är att våga drömma, hur stort eller litet det än är. Och framförallt välja att se förbi hinder, istället för att låta dom överskugga mig. Det är nog som Nicole sa till mig "vill du något, så kommer livet att ge dig det. Bara du bestämmer dig för det" Det låter väldigt spirituellt men det är nog bannemig sant. Heller aldrig någonsin låta din rädsla dra till sig dina drömmar, håll jävla hårt i dom! Nog var det tur att jag skrev den där lilla lilla komihåg-lappen på mobilen till mig själv. När jag låg där i min säng hemma i Pajala, efter att jag suttit och tittat på London Make up Academys hemsida. För hade jag inte skrivit den. Så tror jag faktiskt att jag fegat ur, men på den lilla lappen så hade jag lovat mig själv att inte stå ivägen för mina drömmar, för i slutändan finns det bara EN person som kan göra just det. Den personen är jag själv. Här har ni den lilla, lilla lappen, som JAG iallafall tror gjorde STOR skillnad! Det som står inom parentes är en text som stod till en av bilderna Milka hade laddat upp på instagram. Som jag såg just efter att jag skrivit min lilla lapp. Den skrek som åt mig, så jag skyndade att lägga in den tillsammans med min text till mig själv på min komihåg-lapp. Helt galet vad jag kommit att tycka om denna lilla lapp.Hade ingen aning att jag hade nå vidare vettigt att säga ikväll, men tänk vad jag har rabblat på! Det ska bli kul å se er (ni som läser min lilla blogg) Julia å Lina kanske ;) ett stycke Elina brukar nog också kika in ibland. Julia, jag kommer säkert förbi lördag morgon. Eller kanske imorgon kväll, om jag hinner hem till Idol, måste stanna i Töre å köpa korv! ;) Lina, jag hoppas du inte ätit upp MINA hallongrottor ;) Det var allt för mig. Nu ska jag lägga mig ganska nöjd faktiskt, för jag trodde verkligen inte allt det här om mig själv! Helt galet det här året! :) Goooooodnatt!
Ooooh... ett till inlägg redan, I'm on FIRE!! Ville bara säga att jag var upp till Primrose Hill idag.... Där satt jag med benen dinglandes från den alldeles för höga parkbänken, och filosoferade kan man väl kalla det. Alla joggers sprang upp och ner och fram och tillbaka, likaså hela parkens hundar. Det här är inte det minsta lilla intressant MEN ni bad om det. Faktum är nog att jag ändå inte gör så mycket av mina dagar. Dessutom så kliver jag upp med tuppen och har skrämmande svårt att hålla mig vaken efter klockan tio! Förresten så måste jag bara ta upp det här med Londons duvor... helskotta, dom har ingen respekt för människor överhuvudtaget! Dom gödda jävlarna flaxar rätt in i nyllet på en om man inte passar sig. Och inte blir det bättre av att folk ska sitta å dela ut en hel jäkla måltid åt dom små jävlarna. Jag satt igår (även på en fin liten bänk) och ugglade. Så sätter sig ett par på bänken brevid och dom börjar ju mata duvorna. En liten stund senare har dom 1: förstört min tillvaro, för visst ni har redan spritt det där brödet överallt. Hade lika gärna kunnat kasta på mig också, så nära som dom äckligt orädda duvorna kom. 2: dragit dit hela Londons alla duvor! (nu överdriver jag självklart, men vad vore en historia utan överdrift?) Det tog inte många minuter innan jag fått nog och evakuerat min till en början rofyllda sittplats. Om detta hade varit i en park, hade det kanske varit att förvänta sig. Men nu var det ju mitt inne vid London Eye... Jäkla turister tänkte jag då xD jag som är så renblodigt londonansk (är nog definitivt inte ett ord) har ju rätt att säga det haha! Äh... nu vart jag ju irriterad också... gnatt